Spaningsmord? Nej, allt är öppet och känt!

16.3.2013.
RÅ och rikskriminalen brukar kalla Palmemordet för ett spaningsmord. Låt se hur ett spaningsmord definieras – ja, det var inte lätt. Spaningsmord är tydligen inte lagens term, utan en fackterm inom brottsbekämpningen. Och innebörden får väl närmast sägas vara:
Ett mord där förövaren inte är känd utan måste efterspanas.
Från denna definition befinner sig mordet på Olof Palme på ljusårs avstånd. Förövaren av detta mord har, från en tidpunkt långt före själva gärningen, varit inte bara känd för spanarna utan lejd för mordet av dessa spanare.
Det är detta förhållande som RÅ och RPS (rikspolisstyrelsen) sedan över 27 år tillbaka gör allt för att fördölja, och det är detta förhållande som sällan får presenteras utan fastnar i den svenska rättsstatens filter.
Att mordorganisation och mordspanare har bildat en personalunion av det mest cyniska och grymma slag har säkerligen, för de flesta utomstående granskare, tett sig svårt att fatta, att ens börja fatta.
Jag ska här ta upp några exempel som visar hur Palmemordet skiljer sig från gängse mord. Den stora skillnaden är denna:
Mordarrangörerna har inte brytt sig om att dölja mordet, dölja mördaren, dölja händelser som borde förefalla farliga, för arrangörerna.
Jag börjar med mördaren själv, dåvarande piketpolisen Anti Harald Avsan. Vad får han order att göra? Jo, att ställa sig i en även nattetid trafikerad gathörna och där invänta mordoffrets ankomst. Han bär därvid samma klädsel, civil, som han i flera år som ouniformerad piketpolis i centrum uppträtt i på gator och torg. Han har setts av många, genom åren, och flera av dessa kan ju ha varit ute på stan, en fredagkväll.
Avsan var uppenbarligen inte camouflerad på något sätt, bar inte mask – varför inte? Han kunde, som sagt, ha blivit avslöjad redan när han som spindel i nätet väntade på sitt offer. Han beskriver öppet och tydligt, för en dold walkie-talkie-chef, situationen och vad han tänker göra, han talar öppet och tydligt på finska, ett språk ingalunda helt okänt en natt i Stockholm. Han bär walkie-talkie och vapen helt synliga – och han b l i r avslöjad!
Men arrangörerna känner ingen panik, ”skit i avslöjandet och gör vad du ska” – mordet ska genomföras till varje pris.
Ger arrangörerna upp? Blir Avsan det spill man måste räkna med inom en mordkomplott? Ingalunda. Det spelar ingen roll om mördaren Avsan blir avslöjad, eftersom
DET INTE FINNS NÅGON POLIS SOM VILL SPANA ELLER NÅGON ÅKLAGARE SOM VILL ÅTALA!
Avsan avslöjad? Än sen då? ”Ni kan aldrig ta mig, ni kan aldrig ta mig…”
Om vi låtsas att spanande polis den kvällen inte hade aning om förövarens identitet, vad hade denna polisgrupp gjort då? Eftersom det tämligen omedelbart var känt att mördaren hade flytt upp till Malmskillnadsgatan och därifrån, antagligen, ner David Bagares gata, borde givetvis dörrknackning längs denna gata omedelbart ha satts in. Vad skulle inte en tidig dörrknackning hos Östling & Grundberg ha kunnat ge, vid 24-tiden?
Nu blev det aldrig någon tidig dörrknackning, eftersom arrangörerna ville ge Anti Avsan lite lugn och ro; redan från början var han fredad, skyddad. ”Ni kan inte ta mig…”
Det finns fler exempel på hur arrangörerna inte brytt sig om att skydda sig, gardera sig. När det blir aktuellt har rikskrimchefen planen klar för hur ambulansens ankomsttid till Sabbatsberg skulle kunna fixas, förskjutas tre minuter bakåt, så att körtiden från Dekorima såg rimligt snabb ut: fixa Palmes patientjournal!
Fanns det experter för detta ändamål? Nej, men det gick bra med ett par ur Amatörernas Riksförbund. Kladda till en ”8:a” till en ”5:a” kan väl vem som helst göra, och skulle det råka bli lite hafsigt, så kommer ju ingen polis att försöka utreda, ha ha. Att Gunnar Wall och Sven Anér, över en helsida i Internationalen maj 1989, utförligt redovisar rikskrims och inte minst rikskrimchefens nattsvarta skoj, rör inte förundersökarna i ryggen, eftersom Internationalen är en liten tidning långt ut på vänsterkanten som inga hederliga människor läser.
En kommissariebil som ingår maskopi med en Sollentunaambulans och stämmer träff långt upp i Vasastan och sinkar Olofs blixtfärd till Sabb som borde ha gått en helt annan väg, aldrig upp till Vasastan – Sven Anér tycks ha ett aldrig sinande intresse för små skitsaker. Ambulansen kom ju fram. Och kommissariebilen också. Ambulansföraren är säkert hörd, och kommissarien likaså, Anér ser spöken på ljusa dan. Eller på natten.
Mitt konstaterande blir alltså att det inte alls är farligt för förbrytare att begå brott om de vet att de aldrig, aldrig någonsin, kommer att lagföras. ”Vi har en sån uppbackning…”
Hela detta koncept, utan revor i kanten, har hållit i över 27 år – men ska det hålla in i den svarta evigheten?
Jag brukar aningen hoppfullt referera till den kyliga och opartiska forskning som någon gång måste komma. Denna forskning kommer då inte att kunna undvika
eller Lena Anderssons ledarkolumn i DN härförleden, där hon gjorde upp med dagens ängsliga historieskrivning. Det kanske räcker med ytterligare några få modiga som inte tror på sagor.
Att Lisbeth Palme aldrig blev påskjuten vid Dekorima gick också bra att ändra på. Visserligen skrevs aldrig något lagstadgat rättsintyg, men två vittnen på Sabb gick ju alltid att hitta, som trodde sig ha sett någon rispa på Lisbeth Palmes rygg, så då kan vi glömma det här med rättsintyget… Ingen polis eller åklagare kommer att utreda.
Och Lisbeth Palmes kappa, då? Mockakappa eller mörk tygkappa med slejf och kapuschong? Stryk det som ej önskas. Den bruna mockakappan skickas med blixtfart till Bundeskriminalamt i Wiesbaden, som itutas att detta vore Frau Palmes Mocka-Mantel, bitte untersuchen – alltså ett brott mot vetenskaplig heder av grövsta slag.
Undersöka? Vad då undersöka? Bundeskriminalamt är ju inkopplad. Statens kriminaltekniska, riksmuseet vid Frescati, vad gnäller Sven Anér om?
Jag gnäller om att mockakappan aldrig bars av Lisbeth Palme vid Dekorima, den blev laboratoriebeskjuten efteråt.
Anér har livlig fantasi, tänk om han lät oss vara i fred med vårt jobb…
Polis och mördare i samma båt. En oslagbar besättning.
Sven Anér

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Läs sidan "Om kommentarer"