Sagan om Tommy Lindström – utan början, utan slut

14.5.2013. Halare än den snart utrotade ålen är Tommy Lindström. Jag hittar honom i mitt nyhetsbrev PALME-nytt nr 11 för 1993, där han av den fräne och skicklige Lars Borgnäs intervjuades sönder och samman, den 24 november 1993 i Striptease i TV 1.
Vi glömmer. Vi som dagligen sitter i smeten – vad ska då inte den oskyldiga allmänheten glömma. Vad minns denna allmänhet i dag om Tommy? En hejsan kille som gärna rundar lagens råmärken, får saker och ting gjorda… Tommy får nog i dag fler klappar på axlarna än kritik för sina faktiska, ofta skrämmande prestationer.
Naturligtvis har jag själv glömt och förträngt. Jag får sätta mig ner och tänka. Hur var Tommy Lindströms roll från Palmemordets start? Jo, han satt som chef för rikskriminalen från 1982, och han ledde den polisiära utredningen av Palmemordet ännu 1993, då detta Striptease spelades upp. Det går att kalla polisöverintendenten Tommy Lindström för Palmemordets Mr X, med de bimeningar som var och en kan känna lämpliga.
Han framträdde inte offentligt, i Palmeärendet, mer än nödvändigt, utan lät den ständigt narrade svenska allmänheten tro att detta statsmord vore Hans Ölvebros exklusiva skötebarn; så var det naturligtvis inte. Ölvebro visste vad hans frid tillhörde och hoppade inte över Tommys skaklar.
Vem som styrde under Holmérs tid det första året kan diskuteras, dit har forskningen ännu inte kommit. I själva verket rådde en själarnas harmoni mellan den store länspolismästaren och den sidoordnade (eller faktiskt överordnade?) rikskriminalchefen, den senare med en bakgrund som ständig hoppare över alla skaklar.
Dessa två bestämde, under en vagt definierad ledningsstab (Lingärde gav på 90-talet 15 namnförslag på presumtiva högförrädare). I själva verket var Lindström en av de ledande i mordkomplotten, med alla exekutiva mandat och möjligheter, samt fri lejd ovanom lagen.
Jag ägnade mycken tid åt att pulvrisera Holmérs hopljugna Borlänge-alibi, medan jag kanske lät Lindström vara bättre fredad.
I själva verket är Lindströms beskrivning av sin egen mordnatt en makaber sängkammarfars, där en födelsedag påstås ha blivit firad till långt fram på dan, med Tommy lekande sällskapslekar. Saken blev självfallet aldrig utredd i botten, skulle bara fattas. Tommy hade sin viktiga roll att spela och fick inte störas från parketten.
Det går att undra. Fanns Tommy Lindström, redan när han 1982 utsågs till det tunga jobbet som chef för rikskriminalen, påtänkt för tänkbara utflykter bortom den tjatiga laglydnaden? Jag ställer en vag fråga.
Jag återger nu ett avsitt ur detta Lars Borgnäs Striptease. Avsnittet har, i mitt PALME-nytt 11/93:13-14, fått rubriken Tommy och Thure. Antagligen täcker den rubriken inte bara Borgnäsavsnittet utan hela mordet på en statsminister. Tommy och Thure har satt sina avtryck över hela fältet, under de många åren, och avtrycken har aldrig suddats ut. Herrarna finns i dag att tillgå, om så önskas, för djuplodande förhör.
Tommy och Thure
Kvinnlig rikskrimanställd /en bit in i Stiptease-programmet/:…vi kan inte använda andra regler än vad som lagen säger…
Tommy Lindström:…jag är inte åklagare, jag är den som är misstänkt… jag är inte skyldig att bevisa ett dugg i det här sammanhanget.
Lars Borgnäs: I elva år var Tommy Lindström chef för rikskriminalen, Sveriges FBI, med uppgift att bekämpa den grova brottsligheten. I dag är han avstängd, själv misstänkt för grova brott.
Tommy Lindström är mannen som gjort vad som fallit honom in.
Vi ska syna tre fall där Tommy Lindström har dribblat med sanningen. Vi börjar med fallet med den tjallande narkotikaspanaren.
Den 9 mars 1989 far två kriminalinspektörer från en Norrlandsstad ner till Stockholm tillsammans med en kvinna. Kvinnan hade berättat om saker hon kände till från Stockholms narkotikavärld. Nu skulle hon höras på rikskriminalen.
Hon hade själv i många år missbrukat amfetamin, men var vid den här tiden på väg ut ur missbruket. Hon hade berättat att en namngiven narkotikaspanare i Stockholm i början och mitten av 80-talet brukade varna vissa narkotikalangare innan polisen kom och gjorde tillslag.
Kvinnan: Det var allmänt känt…
(Kvinnan ger därefter en beskrivning av hur narkotikaspanaren /kriminalinspektören Thure Nässén, Sven Anérs anm/ i förväg i en knarklägenhet ger tips om att en razzia var förestående. Knarket lades undan, och de knarkspanande poliserna fann ingenting.)
Borgnäs: När hon nu kom till Stockholm och hördes av en man på rikskriminalen visade det sig att man redan h a d e liknande uppgifter från ett annat håll om den namngivne polismannen.
(De båda norrländska polismännen berättar i programmet att den namngivne narkotikaspanaren redan var underkastad spaning!)
Kvinnan: Dom/på rikskrim/ visste själva inte var de hade honom, och han var då en av spanarna i Palme-utredningen…
B: Den utpekade polismannen satt i den grupp som utredde mordet på Olof Palme. Det gjorde han från början, och det gör han än i dag.
Kvinnans uppgifter rapporterades nu till Tommy Lindström. Enligt reglerna i polisförordningen ska alla uppgifter som innehåller misstanke om att en polis kan ha begått brott i tjänsten genast lämnas vidare till åklagare för särskild utredning. Men det gjorde inte Tommy Lindström.
Han lät i stället en kommissarie på rikskriminalen göra en egen liten utredning som bestod i att kommissarien frågade några polisbefäl, som kände den utpekade narkotikaspanaren, om de visste att han hade gjort något fel. Det svarade de att de inte visste.
Den här utredningen gjordes muntligt, ingenting skrevs ner, och de personer i narkotikavärlden som kvinnan hänvisat till hördes inte.
L: Vi pratade med väldigt mycket folk omkring i det här ärendet och konstaterade att det var felaktigt…
B: Men det var bara polisbefäl ni talade med…
L: Vi ska inte göra utredningen. Det finns en särskild enhet som ska göra utredningen sen…
B: Men du låg på det här i fem månader?
L: Ja visst, men jag ville kontrollera hur pass mycket substans det fanns i det här. Samtidigt som den här killen jobbade i Palmemordet, och letade också fram Christer Pettersson, så hävdar jag att det är min ansvarsuppgift som chef att se till att han inte blir beskylld felaktigt, vilket jag ansåg att han var.
B: Samtidigt fanns det på rikskrim, säger både poliser och kvinnan själv, uppgifter som pekade på s a m m a polisman, liknande uppgifter. Fanns inom rikskrim.
(Lindström gör en paus).
L: Ja, det tror jag är felaktigt.
B: Det pågick en utredning inom rikskrim, och man hade t o m bedrivit spaning mot honom sas det då.
L: Nej.
B: För att han inte följt polisförordningen och genast skickat kvinnans uppgifter till åklagare varnades Tommy Lindström den 20 juni 1991 av statens ansvarsnämnd.
Samma dag, på eftermiddagen, befordrades han av den socialdemokratiska regeringen till polisöverintendent.
Där slutar de ordagranna Striptease-citaten, och jag läser igenom en extra gång. Jag har givetvis mints hela saken, i stort, men detaljer har försvunnit. När nu detta otroligt skrämmande skeende presenteras våren 2013, för en ny bloggande generation av allmänhet, måste reaktionen bli närmast misstrogen: är detta sant? Kan detta vara sant?
Ja, det är sant, och åskmolnet kastas kolsvart, inte bara mot Tommy Lindström. ”med hans ansvarsuppgift som chef”, utan i allra högsta kusliga grad mot den socialdemokratiska regering som så demonstrativt och så blixtsnabbt går ut och bildar en räddande järnring kring den store Tommy Lindström, som inte får rubbas i sitt risiga bo utan måste få vara kvar för att parallellsköta mord och mordutredning.
Tommy och Thure. Thure Nässén var ju Tommys kanske allra närmaste man, med samma breda samvete. ”Den här killen jobbade i Palme-mordet och letade också fram Christer Pettersson…” här dryper det om Lindströms replik, med ett par ordval som drar uppmärksamheten till sig. ”…jobbade i Palmemordet”, antagligen så sant som det är sagt, resp ”letade också fram Christer Pettersson…”, ja minsann. Thure Nässén skräddarsydde en oskyldig syndabock till statsministermördare.
Och tankarna glider bakåt-uppåt. Hur fanns den sanna informationen om detta mord etablerad hos topparna inom det socialdemokratiska partiet? Hur ser den informationen ut i dag?
Vore det inte dags för Sveriges Television att med en rejäl repris av det citerade Striptease-programmet hedra Lars Borgnäs och fördöma denne otrolige Tommy Lindström, som måste ha satt europeiskt rekord den dagen då han samtidigt varnades och fick den långa fina titeln av polisöverintendent. Sov sittande justitieminister den dagen? Eller var vederbörande i själva verket riktigt på alerten?
Detta Stripteaseprogram måste visas. När jag själv, som onekligen borde vara både informerad och luttrad, skakas då de skitiga bilderna åter kommer upp på näthinnan, vad ska då inte vår ständigt narrade allmänhet i dag tänka och tro?
Var Sverige den gången befolkat av tjuvar och banditer, från tinnarna och ner i dyn?
Och hur står det till i dag?
Bom, bom, bom! Här kommer spökparaden! Bom, bom, bom! Nu är den redan här…
Ni kan inte ta oss, ni kan inte ta oss”, säger Avsan. Kan ingen någonsin ta er? Är det det ni tror, Tommy och Thure och Anti? Sven Anér

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Läs sidan "Om kommentarer"