Sätt till en dubbelkommission: Quick, Palme! Ställ Göran Lambertz mot väggen – mannen som avsiktligt dolde våra två svartaste mordaffärer!

5.8.2012.
Till Regeringen. Nu håller det inte längre! Sedan Svenska Dagbladet denna söndag gått ut med de anhörigas begäran om en oberoende kommission i Quick-Asplund-fallet har dåvarande JK Göran Lambertz vid två tillfällen i år öppet medgivit att han mot bättre vetande felbehandlat såväl Palme- som Quick-fallen!
Låt, regeringen, en hederlig oberoende kommission behandla både Quick- och Palme-fallen! Jag kräver att denna begäran blir formellt behandlad vid kommande regeringssammanträde, se slutet på min skrivelse!
Den 19 maj omtalade Lambertz, på debattplats i Upsala Nya Tidning, att han totalt nonchalerat alla anmälningar, inte minst mina, i Palmeärendet, och i dag, den 5 augusti presenterar han en identisk pudel: ”alla Quick-domar, utom möjligen en, var OK. Trodde jag”.
Jag återger nu, på nytt på bloggen, Lambertz långa och luddiga erkännande i UNT av sin misskötsel av Palmeaffären; den första pudeln. Texten är delvis skriven som en studentikos satir; det kan vara lätt att ibland inte uppfatta satiren:
Det enda säkra med en text om mordet på Olof Palme är att nästan ingen läser den. Det fanns en tid när alla levde med utredningen och engagerade sig i varje nyhet. Men luften gick ur när Christer Pettersson blev frikänd. För det var ju ändå han som hade gjort det. Nu skulle ingen mördare kunna dömas.
Det var bara privatspanarna som inte gav sig, en samling egendomliga herrar som envisades med bisarra idéer om konspirationer och lögner. Som JK fick jag flera propåer om att granska Palmeutredningen och försöka se till att ge den fart igen – och nya banor. Det kändes lätt att skriva av ärendena utan åtgärd. För mordet var ju löst och brevskrivarnas idéer alltför absurda.
Men häromdagen läste jag de sista 30 sidorna i en 1000-sidig, 13 år gammal lunta:
Granskningskommissionens betänkande ”Brottsutredningen efter mordet på Olof Palme” (SOU 1999:88). Jag blev häpen. Där framförs mycket allvarlig kritik mot Palmeutredningens arbete, och kommissionen förutsätter att uppenbara försummelser rättas till.
Den viktigaste kritiken gäller hanteringen av hypotesen om en mordkomplott där några svenska poliser och militärer skulle ha deltagit (”polisspåret”). Kommissionen säger; ”Vår viktigaste iakttagelse gäller det förhållandet att Palmeutredningen aldrig tagit något helhetsgrepp på denna motivbild/brottshypotes och analyserat den. Den har enligt vår mening inte tagits på tillräckligt allvar.” Enligt kommissionen var det angeläget att snabbt gå till botten med de misstankar som hade framförts. ”Utan att det skett kan misstankarna inte på ett trovärdigt sätt avvisas.”
Så då gjorde man väl det? Nej, inte alls. Och detta trots att det hade funnits grupper av poliser och militärer som vid den aktuella tiden hade uttalat sig starkt hatiskt mot Olof Palme och vid hemliga möten i bland annat Gamla stan sagt att han borde röjas ur vägen. Trots att det fanns åtskilliga vittnesmäl om personer som talade i walkietalkies nära mordplatsen före mordet, personer som inte har identifierats. Trots att personer inom polisen har sagt att det låg något i luften och att en högt uppsatt chef inom Säpo sagt att den första miljö där man bör söka mördaren var vissa kretsar kring polis och militär. Trots att tillvägagångssättet vid mordet och mördarens uppträdande talar för att mordet var väl planerat och genomfört av någon som visste vad han gjorde. Och trots, alltså, att granskningskommissionen förutsatte att man nu skulle gå till botten med de misstankar som hade framförts.
Undrar just hur historien kommer att bedöma den underlåtenheten.
PS om Christer P: Det var helt olikt honom att planera ett våldsdåd. Mördaren var sannolikt annorlunda klädd. Christer P var ovan vid skjutvapen, mördaren en skicklig skytt. För ett vittne var Christer P välbekant och vittnet borde ha sett om det var han.
Så långt Göran Lambertz i UNT den 19 maj 2012.
Vad som slår mig vid en omläsning är den svenske justitiekanslerns sätt att totalt distansera sig själv från handläggningen av mordet. Det är andra som har gjort alla felen, medan Lambertz själv suttit i lugn och ro på sin ämbetsstol och inte gjort någonting, inte ens läst in grundtexterna. Det fick utomstående utredare vara betrodda med, trots att vi förstås inte hade den bittersta skyldighet att över huvud taget ägna oss åt ärendet.
Det hade däremot, från första början, sittande JK; jag ska strax citera ur NE:s ämbetsbeskrivning.
Till Svenska Dagbladet säger Lambertz i dag, 5.8.2012, så här, med samma undertryckande av sin egen roll i ännu ett allvarligt sammanhang:
Göran Lambertz kritiseras för: Att ha valt att inte göra någon prövning av domarna mot Quick. Det har beskrivits som att hans beslut ”lagt locket på” för vidare utredningar.
Kommentar: ”Jag tyckte att alla domar utom en såg väldigt bra ut. Vilken det är brukar jag inte berätta. Det hade fordrats att det hade sett mycket konstigare ut för att jag skulle ha kunnat pröva det. Sedan vet jag ingenting om hans skuld eller icke skuld. När han inte längre erkänner blir bedömningen en annan. Men det är klart att man kan fundera.
Stämmer det att du bara läste domarna, och inte hela förundersökningarna inför ditt beslut?
Jag läste domarna, och två medarbetare till mig läste valda delar ur förundersökningarna.
”Det hade fordrats att det hade sett mycket konstigare ut…” Ett av Lambertz märkligare uttalanden, vilket inte vill säga litet. Jag går till Nationalencyklopedin för att hitta denne höge ämbetsmans skyldigheter; ja, han har självfallet ett stort och viktigt övergripande ansvar i allt vad tillämpad juridik heter och sålunda ett brett och tungt mandat.
Kunde han ha gjort mera i de här båda affärerna?
Han ska ”tillhandagå regeringen med råd och utredningar i juridiska angelägenheter ” – skulle inte affärerna Quick och Palme ha gått att passa in här, för en JK med antydan till gålust?  Vidare har JK ”tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar” – till exempel lagarnas efterlevnad vid ett påstått seriemord resp ett faktiskt statsministermord?
JK har helt enkelt det totala mandatet, och dåvarande JK Lambertz kan aldrig slingra sig undan ett tungt ansvar i dessa frågor. Jag har tidigare skrivit att ”jag den gången aldrig kunde förstå hur en juridiskt bildad person kunde trolla bort mina anklagelser” – nej det förstår jag än mindre i dag, när en av våra högsta jurister likt en ål simmar undan allt vad ansvar heter.
”Det var inte jag, det var dom” – visst, så sa jag också i kindergarten som det hette när jag var liten. När jag ser ynkedom av detta slag brukar jag tänka: Vi inom den vanliga allmänheten får faktiskt ta ansvar för vad vi gör och råkar ut för. Krossar jag en fönsterruta får jag reparera och betala. Men höga herrar, som fått t ex JK:s titel, behöver inte rätta till stora försummelser, eftersom det är de själva som bestämmer om någon försummelse föreligger. Lätt som en plätt, och ingen regering som bråkar.
Det var inte jag, det var dom. Det var nog inte mitt bord. Men tänk så galet det kunde bli…
Herr JK Göran Lambertz hade ungefär vid millennieskiftet kunnat gå in med fast hand i båda dessa stora ärenden. Då hade en rättvisa värd namnet kunnat vara på väg, och, kan jag krasst konstatera, miljoners miljoner kunnat besparas skattebetalarna, som, många av oss, ser med betydligt mycket mer heder och vett och klarsyn på fallet Quick och fallet Palme än en JK, stadd i falska ärenden.
Skattebetalarna, ja. Det är vi som får gå in och bekosta den svenska statens egen kriminalitet. Det har väl inte precis varit meningen, Göran Lambertz?
Vad kan ha förlett en i grunden så skicklig jurist som Lambert att springa brottslighetens ärenden? Anmälan efter anmälan i Palme-fallet, dom efter dom i Quick-ärendet, men år efter år, årtionde efter årtionde, sitter Göran Lambertz, ständigt småleende på sitt ämbetsrum och presenterar oförytterliga synpunkter:
”Palme? Quick? Ingenting att bråka om!”
Och, ännu när han i dag själv medger att hans bedömningar genomgående varit urbota felaktiga, sitter han kvar, med sitt leende, och har tydligen inte en tanke på att han skulle kunna bli föremål för rättsliga åtgärder.
Rättsliga åtgärder? Ja. Det är nämligen ofattbart att landets högste juridiske företrädare så till en grad kan avsvära sig sitt ansvar som Lambertz gjort, år efter år efter år. I dag sitter han som högt justitieråd i Högsta domstolen – ja, han kan kanske inte gå in och döma sig själv.
Hur har detta kunnat hända? Har Göran Lambertz varit utsatt för olaglig påverkan? Frågan måste få ställas. En engagerad allmänhet har allt sedan 80-talet prickat brottsagendan med frågetecken, men en svensk JK ska ha varit oförmögen att se den sanning som brett ut sig för hans ögon? Jag tror inte att detta varit möjligt.
Jag tror att Göran Lambertz insett vad som hela tiden varit på gång, men att han sett som sin perverterade ämbetsmannaplikt att förvända den svenska allmänhetens syn: Quick mördade allt som rörde sig, och den nedgångne knarkaren Christer Pettersson sköt Olof Palme som han tydligen var förbannad på - som sagt, ingenting att bråka om!
Ingenting att bråka om? När det svenska rättssamhället rasar till marken inför våra ögon? När en samstämmig kår av följsamma ämbets- och tjänstemän springer de onda brottens ärenden?
Jag vet inte om alla personer som prytts med JK-ämbetet förevigas med handmålade porträtt inför eftervärlden, men i så fall ska väl också Lambertz vederfaras denna utmärkelse. Eller – kan det tänkas att någon instans inom detta raserade rättssamhälle kunde sätta foten i backen och säga:
”Nej, inte Lambertz! Måla inte Lambertz”
Eller är det redan målat? Ställ i så fall tavlan på vinden!
Därför att Lambertz tvåfaldiga brott är så anmärkningsvärda , att några liknande aldrig tidigare begåtts av höga kritstreckrandiga herrar på höga svenska stolar. Aldrig.
Jag inlämnar i dag denna anmälan till regeringen, i statsrådsberedningen, jag hittar ingen annan instans:
5.8.2012. Jag anmäler i dag förre justitiekanslern, nuvarande justitierådet vid Högsta domstolen
Göran Lambertz
för upprepade brott mot gällande lagar, sedan han, mot i efterhand erkänt bättre vetande, har vägrat att se sanningen och främja sanningen i de båda ärendena mordet på statsminister Olof Palme resp de ohemula domarna mot den i sammanhanget oskyldige Thomas Quick.
Jag uppmanar dessutom Regeringen att, på sätt som svensk lag kan medge och föreskriva, frånta Göran Lambertz befattningen som justitieråd vid Högsta domstolen.
Jag anhåller om omedelbar handläggning samt besked om dnr och handläggare hos Regeringen.
Sven Anér, 210814-5075, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66. 018-15 12 79.