Till Upsala Nya Tidning, chefredaktör Hanna Stjärne samt Nyhetsredaktionen:
Det gläder mig, och det länder UNT till heder, att tidningen i dag publicerar Göran Lambertz debattinlägg.
Som en av de i dag mest aktiva Palme-skribenterna anhåller jag om utrymme i UNTs spalter för nedanstående inlägg.
Djupt engagerad hälsning, som väckt ur en mardröm!
Sven Anér, FK, DHS, DN, SVT, frilans journalist och författare, bokförläggare, senaste bok, insänd till UNT för benägen anmälan, ”Mordets dunkel tätnar kring Lisbeth Palme”, 2012, Sven Anér Förlag.
Vem bryr sig om Palmeutredningen?
Inlägg 19.5.2012 på Upsala Nya Tidnings ledarsida av GÖRAN LAMBERTZ, justitieråd och fristående kolulmnist i UNT.
DET ENDA SÄKRA MED EN TEXT om mordet på Olof Palme är att nästan ingen läser den. Det fanns en tid när alla levde med utredningen och engagerade sig i varje nyhet. Men luften gick ur när Christer Pettersson blev frikänd. För det var ju ändå han som hade gjort det. Nu skulle ingen mördare kunna dömas.
Det var bara privatspanarna som inte gav sig, en samling egendomliga herrar som envisades med bisarra idéer om konspirationer och lögner. Som JK fick jag flera propåer om att granska Palmeutredningen och försöka se till att ge den fart igen – och nya banor. Det kändes lätt att skriva av ärendena utan åtgärd. För mordet var ju löst och brevskrivarnas idéer alltför absurda.
MEN HÄROMDAGEN läste jag de sista 30 sidorna i en 1000-sidig, 13 år gammal lunta: Granskningskommissionens betänkande ”Brottsutredningen efter mordet på Olof Palme”(SOU 1999:88). Jag blev häpen. Där framförs mycket allvarlig kritik mot Palmeutredningens arbete och kommissionen förutsätter att uppenbara försummelser rättas till.
Den viktigaste kritiken gäller hanteringen av hypotesen om en mordkomplott där några svenska poliser och militärer skulle ha deltagit (”polisspåret”). Kommissionen säger : ”Vår viktigaste iakttagelse gäller det förhållandet att Palmeutredningen aldrig tagit något helhetsgrepp på denna motivbild/brottshypotes och analyserat den. Den har enligt vår mening inte tagits på tillräckligt allvar.” Enligt kommissionen var det angeläget att snabbt gå till botten med de misstankar som hade framförts. ”Utan att det skett kan misstankarna inte på ett trovärdigt sätt avvisas.”
SÅ DÅ GJORDE MAN VÄL DET? Nej, inte alls. Och detta trots att det hade funnits grupper av poliser och militärer som vid den aktuella tiden hade utttalat sig starkt hatiskt om Olof Palme och vid hemliga möten i bland annat Gamla stan sagt att han borde röjas ur vägen. Trots att det fanns åtskilliga vittnesmål om personer som talade i walkietalkies nära mordplatsen före mordet, personer som inte har identifierats. Trots att personer inom polisen har sagt att det låg något i luften och att en högt uppsatt chef inom Säpo sagt att den första miljö där man borde söka mördaren var vissa kretsar kring polis och militär. Trots att tillvägagångssättet vid mordet och mördarens uppträdande talar för att mordet ,var väl planerat och genomfört av någon som visste vad han gjorde. Och trots, alltså, att granskningskommissionen förutsatte att man nu skulle gå till botten med de misstankar som hade framförts.
Undrar just hur historien kommer att bedöma den underlåtenheten.
PS OM CHRISTER P: Det var helt olikt honom att planera ett våldsdåd. Mördaren var sannolikt annorlunda klädd. Christer P var ovan vid skjutvapen, mördaren en skicklig skytt. För ett vittne var Christer P välbekant och vittnet borde ha sett om det var han.
Göran Lambertz
Förre JK, dagens justitieråd Göran Lambertz svänger på klacken – det var vi som hade rätt!
Ny Palmesanning! Vi lever i ett nytt Sverige!
Denna dag, den 19 maj 2012, bör bli vändpunkten i Palmeaffären från den 28 februari 1986. Nu måste smusslet och tigandet och ljugandet upphöra. Nu finns endast en väg: framåt.
För nu har den tidigare justitiekanslern Göran Lambertz, mannen som under sin ämbetstid skrev av och la ner allt som rörde sig i detta farliga Palmesammanhang, svängt på klacken och på ledarplats i dagens Upsala Nya Tidning förklarat, sannerligen i klartext, att han hela tiden haft fel och hela tiden handlat fel.
Kopplad till Inga-Britt Ahlenius bekännelse för ett par veckor sedan, där hon begär ny utredning av Palmeärendet, blir Lambertz färd till Canossa avgörande: nu måste sanningen fram!
Som en närmast grotesk fond tornar Lisbeth Palme och Olofs efterträdare Ingvar Carlsson upp sig i ett uttalande här om veckan, där de som representanter för den gamla skolan dekreterade: det var Christer, det var Christer…
I ett PS om just Christer Pettersson skriver Lambertz i dag i UNT:
Det var helt olikt honom att planera ett våldsdåd. Mördaren var sannolikt annorlunda klädd. Christer P var ovan vid skjutvapen, mördaren en skicklig skytt. För ett vittne var Christer P välbekant och vittnet bör ha sett om det var han.
Och i sin unika ursäkt till alla enskilda utredare, som mot en kvartssekellång stormvind försökt hävda vettets och sansens och sanningens budskap, skriver Lambertz nu i sitt dramatiska UNT-inlägg, i gnistrande satir med udden riktad enbart mot honom själv:
Det var bara privatspanarna som inte gav sig, en samling egendomliga herrar som envisades med bisarra idéer om konspirationer och lögner. Som JK fick jag flera propåer om att granska Palmeutredningen och försöka se till att den fick fart igen – i nya banor. Det kändes lätt att skriva av ärendena utan åtgärd. För mordet var ju löst och brevskrivarnas idéer alltför absurda.
En fantastisk syndabekännelse, under satirens dok. De ”privatspanare” som på sin tid skrev till JK Göran Lambertz var nog huvudsakligen jag själv. Jag tar fram en typisk, tidtypiskt ensidig korrespondens:
Mitt ursprungliga brev är ställt till Sveriges Regering. Huvudinnehållet: Christer Pettersson kan inte vara bunden till biografen Grand kl 23.10 mordkvällen, eftersom den ende tipslämnaren inte kom till Grand förrän 23.30.
Lambertz svarar mig kort den 15.10 2003 att ”brott ej har förövats”, varefter jag nu den 17.10 2003 av regeringen begär att den
ofördröjligen överväger rättsliga åtgärder mot sittande justitiekansler, däri inbegripet skiljandet av denne från hans tjänst.
Många hårda ord, i varje fall från min sida, studsade dessa första år av millenniet mellan Lambertz och mig. Jag känner fortfarande ett styng i hjärtat när jag tar fram de gamla handlingarna; jag kunde den gången aldrig förstå hur en juridiskt bildad person kunde trolla bort mina anklagelser av den typ jag här har återgett.
Och jag erkänner gärna att jag inte riktigt förstår vad det är som händer i dag. Lambertz hävdar nu att han just läst Granskningskommissionens rapport från 1999 och där funnit hårda ord rörande brister hos den polisutredning som förekommit sedan mordet.
Detta kan kännas delvis korrekt. Kommissionen har på sina tusen sidor en hel del kritik, skulle bara ha fattats annat. Men denna kritik utmynnar på intet sätt i ett samlat anatema mot hittillsvarande utredningar. Ett par pekfingrar höjs, men på en av de avslutande sidorna får läsaren veta att
misstankarna mot Christer Pettersson har successivt skärpts –
- ett otroligt konstaterande, som ledde till att rapportläsarna kunde luta sig tillbaka i sina tjänstestolar och lugnt konstatera att ”det var precis som vi sa, det var Christer, inget att bråka om…”
Nu säger sig Lambertz ha hittat skrämmande sanningar i kommissionsrapporten 2012 – varför gjorde han inte det den heta sommaren 1999, när solen stekte in från Strömmen mot kommissionspersonerna vid Fredsgatan?
Sveriges historia är nu på väg att bli en annan – vad måste hända nu? Katalogen blir lång, med den här utgångspunkten:
Allt inom alla utredningar från mordnatten den 28 februari 1986 och fram till i dag har varit, på ren svenska, åt helvete bevänt. Grupper knutna till den svenska statsmakten, rättsstaten, har ur denna rättsstat valt ut lämplig mördare, varför en snabb slutsats visar att någon märkvärdigare åklagar- och polisutredning aldrig hade behövts kring själva mordet.
Alla de orangeröda pärmarna inom rikskriminalen, pärmar som kriminalkommissarien och envetne gårdvaren Stig Edqvist med sådan stolthet demonstrerar då en TV-kamera dyker upp, hade kunnat reduceras till en enda mycket glest packad pärm:
Februari/mars. Mordet på Olof Palme och dess upplösning, februari/mars 1986. Några få sidor.
Det må också förunnas mig att dra en senkommen lans för oss förkättrade ”privatspanare”. I över ett kvartssekel har vi från alla myndigheter och praktiskt taget alla medier fått höra hur dumma vi är i huvudet. I dag får vi av en avgången JK höra att vi hela tiden varit utomordentligt kloka och realistiska, med fötterna i backen och våra huvuden i trim.
Skulle det rent av kunna tänkas intressera den regering vi har i dag att till oss rikta ett tacksamhetens ord, sedan vi aldrig förtröttats? Vi har avslöjat grovt, statligt, förtiget våld, precis som Bengt Sänd och andra avslöjat det grova statliga, förtigna våldet mot statens egna fosterhemsbarn. Har den svenska staten en egen tradition av grovt, förtiget våld?
Jag ger några av våra namn, som de dyker upp:
Olle Minell på Proletären, en av de allra första, Sven Anér, som också var ute mycket tidigt, Gunnar Wall, Tomas Kanger, bröderna Kari och Pertti Poutiainen, Lars Borgnäs – det går bra att komplettera.
Aldrig har så många – nej, jag ska inte fortsätta. Och det har ofta sagts att det inte är synd om journalister.
Fast fan vet. I det här fallet. 26 år och 81 dar.
Jag ser ut över gräsmattans uppländska grönska. I ett annat Sverige än det Sverige vi hade i går.
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 6
Min kommentar för aktuell Youtube-sändning:
Göran Lambertz, som var JK den gången och är fint justitieråd i dag, går i dag i Upsala Nya Tidning till dramatisk attack mot hela den hittillsvarande åklagarledda polisiära förundersökningen i Palmeärendet. Han erkänner, i grymt satiriska vändningar, satiriska enbart mot honom själv, att han , mest av lättja, nonchalerat allt prat om polisspåret, mest Sven Anérs prat, tydligen.
Detta är en gråmelerad själs bekännelse – kommer den att öppna hela Palmedebatten på vid gavel? Kanske, jag hoppas det. Men Lambertz användning av det klassiska satirknepet gör mig betänksam. Den som säger en sak och menar en annan är svår att citera. Då behövs en bruksanvisning, och då faller citatet till marken. Men Lambertz vet hur en slipsten ska dras
Kanske överdriver jag, kanske går attacken fram till Rosenbad och däromkring. ”Genomförandet var väl planerat”, säger Lambertz, alltså var det inte Christer. Behövde du 26 år och 80 dagar på dig för att nå den vissheten?
Just nu har det gått över 12 timmar men ännu har inget nyhetsmedium läst Upsala Nya.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"