Viktigast för Leif GW: att till varje pris skydda Avsan!

23.2.2011.  En märklig uppvisning i tisdagskvällens TV, när Leif GW Persson spelade upp hela sitt register av bombsäkra men obevisade påståenden, av förödmjukande förlöpningar, av en jag-koncentration som saknar gränser.

Vad ville GW med sina attacker mot ospecificerade ”poliser, militärer och säkerhetsanställda personer”? Jag anser att hans viktigaste syfte – och här kan han mycket väl ha velat värna om ”den svenska statsnyttan” – har varit att fria Anti Avsan från varje inblandning och samtidigt lämna dörren öppen för en konspiration åt polis, militär- och SÄK-hållet. Men en ”liten” konspiration. Högst tre man. Tre fristående rötägg, inget att bråka om.

Skickligt uttänkt? Jag vet inte. Jag ska nu räkna upp åtta avsnitt i GW:s tisdagsföreställning, där han gör sig skyldig till såväl luckor som av allt att döma rena lögner för att kunna peka ut, kanske en polis, men samtidigt hävda att ”det är inte Avsan, det är inte Avsan”.

A  GW placerar gärningsmannen på biografen Grand ca tio minuter före mordet. Det finns inga bevis för detta. Däremot finns det, bland vittnesberättelserna, några som talar om två personer som efter Mozart-föreställningen uppträtt egendomligt. Dessa kan givetvis ha varit utsända konspirationskontrollanter, men ingen av dem har varit gärningsmannen. Denne gärningsman, Anti Avsan, har, enligt bl a musikläraren på andra sidan Sveavägen, i flera minuter stått stilla vid Dekorima, före mordet. Avsan stod vid Dekorima och inväntade paret Palme. Det fanns en överenskommelse om att gärningsman och offer skulle träffas där.

Inte Avsan, enligt GW.

B  Promenaden Grand – Dekorima är sålunda enligt min bestämda mening direkt påhittad. De finns inga säkra vittnesmål. De personer som setts i paret Palmes närhet längs Sveavägen har troligen varit normala nattvandrare.

C  Det verkligt allvarliga fel GW gör sig skyldig till är då han påstår att den förföljande gärningsmannen antagligen kan ha förflyttat sig före paret Palme till Dekorima, eftersom han måste ha förstått att dessa avsåg att ta T-banan vid nedgången mitt emot Dekorima, på ”fel sida av Sveavägen.

Fel. Denna nedgång var stängd efter kl 23! Därmed faller, också av denna anledning, GW:s hela beskrivning av gärningsmannens förflyttning Grand – Dekorima! Varför gör GW ett så allvarligt fel? Tydligen är denna promenad så viktig för honom att bagateller som en stängd T-banenedgång inte får komma hindrande i vägen.

D  Den stora avsiktliga luckan i GW:s redovisning av mordminuterna är självfallet det totala utelämnandet av allt som har med Dekorimamannen, Anki, Anneli och walkie-talkie-samtalet att göra. Helt bortsopat. Tror inte GW att denna händelse har ägt rum? Jo då, men han är livrädd för att ta upp den, livrädd för att på minsta sätt fokusera på Avsan, varför han drar ett streck. Paret Palme kommer till Dekorima samt beskjuts, inget annat av vikt har förevarit, Leif GW Persson har talat.

Inte Avsan inom synhåll, enligt GW.

E  Över huvudtagetviftar GW bort problemet medde många walkie-talkies: 40 tips enbart frånb mordområdet och inom mordtimmen! Någon enstaka w/t, säger GW. Men ett w/t.nät skulle ju ha visat en stor konspiratiion, inte den lilla som GW förespråkar.

Just ingen w/t. Och ingen Avsan.

F  Mördaren tar uppe på åsen av till höger, ned mot Kungsgatan. Han springer inte rakt fram längs David Bagares gata. En ren, avsiktlig gissning från GW:s sida; han säger också att han inte har några indicier eller bevis, mer än att det kan ha känts lockande för gärningsmannen att bli uppslukad av allt folket på den livligt trafikerade Kungsgatan.

Vad GW i själva verket vill uppnå är att koppla loss gärningsmannen från den så ofta och tydligt utpekade David Bagares gata, dit så många incidenter pekar: Dahlsgaards oväntade uppdykande nere vid hörnet av Regeringsgatan, poliserna och radiobilarna vid Malmskillnadshörnet av David Bagares gata, Östlings kontor vid samma gata. Just här kan en stor konspiration finnas inom synhåll, men GW är inte ute efter en stor konspiration. Han vill ha en liten, ”tre man ungefär”, en ofarlig, de tre rötäggens konspiration, som inte drabbar hela det svenska åklagar- och polisväsendet.

Och inte Avsan.

G  Gärningsmannen är 1.80 lång, säger GW. Det bygger han på vittnesuppgifter samt på den använda skottvinkeln vid attacken mot Olof Palme. Avsan har varit närmare 1.90.

Inte Avsan, ska vi förstå.

H  Gärningsmannen är 40 år, ”därför att det brukar dom vara”, inga statistiska belägg. Avsan var vid tillfället 27 år,

Inte Avsan, hamrar GW in.

En av de stora frågor som kvarstår är förstås: varför drämma till med ”polis, militär, Säkperson”? Varför inte nöja sig med en vanlig buse? Nej, GW har konstaterat hur perfekt genomförd avrättningen har varit och därför hittat en skärpt, vapenkunnig person. Som han inte har kommit runt. Men Avsan har han kommit runt, med lögner som den om biografen Grand och om T-banans öppethållning, blottor som Anki/Anneli-händelsen, med signalementsarrangemang som ska vrida fokus bort från det farliga hållet.

Leif GW gör förstås viss nytta när han påtalar de osanna beskyllningarna mot Christer Pettersson, men han tar inte hela steget och noterar de falska arrangemangen kring syndabocken Christer Pettersson. Han understryker det självklara att Christer Pettersson inte var den skärpta skytt som behövdes – nå ja, tack för det.

Den kvinnliga, lite markant ljuva och oskuldsfulla reportern uppträdde som totalt okunnig i ämnet; ja, det kan ju vara effektfullt ibland, men naturligtvis skandal att hon inte påpekade avsaknaden av walkie-talkie-intermezzot vid Dekorima, detta helt centrala intermezzo.

Däremot tog hon ju poäng när GW utgöt sig över ”privatspanarnas” allmänna oduglighet. ”Men ditt polisspår, det har ju varit privatspanarnas från första början?”, varpå GW, något tagen på sängen, tvingas medge, på sitt sedvanliga artiga sätt, att ”även blind höna hittar ett korn”.

Hur blir nu framtiden? Kerstin Skarp hos RÅ och Stig Edqvist hos rikskrim har redan hunnit avfärda Leif GW, som ”tror att han är såväl polis som åklagare och domare”.

Striden måste gå vidare. Jag hör Libyen-mullret i bakgrunden och märker att jag hoppas på något som liknar en folkets resning även i Palmeaffären.  Jag begär frisläppning av alla handlingar; vid ett tillfälle under gårdagssändningen sa GW något om att ”mördaren finns i de många handlingarna”. Ja, det tror jag också.

Bland annat finns ju namnet Anti Harald Avsan i en lång – det har sagts två timmar – intervju med Palmespanarna i juni 1993, men den intervjun (eller rör det sig om ett regelrätt förhör?) tillhör det rigoröst hemligstämplade avsnittet ”Dekorimamannen”, prydligt instoppat i någon av de propra pärmar och mappar vi fick se i TV, som om det varit en nåd att få titta in. I det allra heligaste. Eller oheligaste.

Sven Anér

1 kommentar:

Läs sidan "Om kommentarer"