Jag begär besked om Anti Avsan!


21.9.2010.
Till Regeringsrätten. Ärende Kammarrätten i Stockholm 5153-10.
Jag överklagar rubr ärende.

Jag önskar sålunda full öppenhet i detta ärende, enligt mina tidigare motiveringar till rikskriminalpolisen samt Kammarrätten i Stockholm.
Jag anför:
Regeringsrätten, jag har sedan 1986 journalistiskt arbetat med detta material rörande mordet på statsminister Olof Palme, och jag har sedan på dagen tre år tillbaka, den 21 september 2006, fokuserat på förre piketpolisen, nuvarande rådmannen vid Stockholms tingsrätt och moderate riksdagsledamoten Anti Harald Avsan.
Men – med reservation för något minnesfel – har jag under dessa tre år ej från myndigheter som RÅ eller rikskriminalpolisen, förundersökare i ärendet, erhållit ett enda dokument som specifikt behandlar Anti Avsan, trots att jag sedan 2009 anklagar Avsan för mordet på statsminister Olof Palme. Mina anklagelser mot Avsan har aldrig, av vare sig regering eller myndighet, avvisats eller dementerats, endast tystats.
Saken ställs, enligt min bestämda mening, på sin spets då jag inte ens, i det ärende som detta överklagande gäller, kan få bekräftat att de fyra handlingar, som jag räknar upp, existerar. Än mindre får jag ut dem från rikskriminalpolisen trots att jag visar för rikskriminalpolisen att dokumenten faktiskt existerar. Det förefaller uppenbart att rikskriminalpolisen vägrar att lämna ut någon enda handling som direkt berör Anti Avsan, vilket gör normalt journalistiskt arbete svårgenomförbart, något som av allt att döma är rikskriminalpolisens syfte.
Om det svenska rättssamhället skulle anse att mina synnerligen allvarliga anklagelser mot Anti Avsan är oberättigade borde detta rättssamhälle rimligen för länge sedan ha agerat gentemot mig, men detta har inte skett. Någon förtalsfråga har aldrig blivit aktuell, antagligen eftersom Anti Avsan själv i formellt uttalande för en riksdagskollega försäkrat att han inte ”avser att stämma Sven Anér för förtal eftersom jag då får leva hela livet med denna sak”, alltså ett uttalande som ligger nära, men inte innebär, ett erkännande.
Ta Ai. 1010-92, som bildar själva upptakten till upprullningen av Palme/Avsan-ärendet. Utan denna skrivelse, från journalisten Olle Alsén till rikskriminalpolisen, skulle antagligen hela ärendet ”Dekorimamannen” ännu i dag varit okänt och obearbetat. Alséns larm är alltså avgörande för hela ärendet och för en eventuell lagföring av Anti Avsan, men ändå (eller just därför?) vägrar rikskriminalpolisen och kammarrätten i Stockholm att ens kännas vid handlingen trots att den är registrerad och diarienumrerad av rikskriminalpolisen.
Jag bifogar därför nu denna skrivelse i original, sådan jag har tillgång till den, och uppmanar Regeringsrätten att noga studera. Så här startade ärendet ”Dekorimamannen”, men det svenska rättssamhället vägrar att ens erkänna att papperet existerar. I min version föreligger vissa avmaskningar, och en av anledningarna till att jag begär ut originalet är att avslöja dessa avmaskningar, eventuellt efter överprövning i första hand hos Kammarrätten i Stockholm.
Men jag får inte ens ett specificerat svar – varför inte? Det känns mycket angeläget att Regeringsrätten begär in samtliga dokument i ärendet och alltså bl a granskar Ai. 1010-92 i original.
Jag överlämnar ärendet till Regeringsrätten, i förhoppningen att Regeringsrätten väljer att kasta ljus, att skingra skuggor.
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
./. bil: dokumentet Ai. 1010-92, i delvis avmaskad version.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Läs sidan "Om kommentarer"