6.6.2010, Svenska Flaggans Dag. Jag ägnade ett par timmar åt att se en repris av Daniel Ellsbergfilmen om Vietnam, Watergate och Nixons fall. Jag kände en tät kontakt mellan filmen å ena sidan och å den andra min egen kamp för sanning och rätt i Palmeärendet – hybris? Jag tror inte det.
Vietnam, Watergate och Nixon, och publiceringen i New York Times av Pentagonpapperens lögner, har klara likheter med vad media hittills inte publicerar i Palmeärendet. Jag ger några dimensioner:
Magnituden, storleken. Ellsbergs avslöjande var den gången det största avslöjande som någonsin noterats i USA:s annaler, alla kategorier, och den ännu inte fullt ut avslöjade skandalen runt mordet på Palme är en del av det största skeende som setts i vårt land.
Inblandade personer. I USA fick till sist alla schavottera. I Sverige är redan nu antalet personer som klart och öppet noterats imponerande, perverterat imponerande, medan de som ännu köar i portgången, om de bekräftas, kommer att, med ett känt citat från 1986 skaka Sverige.
Respekten för ett förmodat rättssamhälle. Det tog et antal år innan Daniel Ellsberg fick genomslag hos vänner, senatorer, medier. ”Är inte detta ett öppet avslöjande spioneri?” I Sverige finns både politiker och pressfolk som är klart medvetna om de flesta mörka sanningar, men ännu har de inte vågat träda fram, med eget ställningstagande.
Hur hindra sanningen från att komma fram? Ellsberg och den publicerande New York Times skulle stoppas genom olika juridiska åtgärder, men vartefter flera modiga amerikanska tidningar trätt till tystnade alla domstolar. Själv har jag ännu inte mötts av några stämningsansökningar, trots att jag försökt intressera rättssamhället för tanken. Hittills endast tystnad.
Hur och när slipper sanningen ut? I Washington DC gav Daniel Ellsberg aldrig upp. I Sverige är jag inte längre ensam, sedan tusentalet bloggbesökare – och snart allt fler – börjat ge mig sitt enhälliga stöd; jag får aldrig kritik i bloggkommentarerna.
Men, som sagt, ingen hybris från min sida. Jag har inte trakasserats som Ellsberg, jag har inte hotats med fängelse, jag har hittills alltid kunnat framföra mitt budskap.
Det tänker jag fortsätta med.
Sven Anér
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"